hundramil

3 dagar i skolan har tagit knäcken på mig...
Jag är helt färdig. Har nyss vaknat faktiskt, tog mig en powernap! Välbehövligt kan jag lova.
Har varit en bra skol vecka. Roligt som alltid och lika jobbigt som alltid.

Alla vet ju vid det här laget att jag pluggar massage. Och har man aldrig gjort det själv, så har man ingen aning om vad det innebär. Det är jätte roligt , men samtidigt extremt jobbigt.
Det rör om mycket i kroppen både fysiskt och psykiskt.
En positiv följd är att eftersom vi tar på varandra. Så kommer vi varandra nära på ett helt annat sätt, än man gör med andra kompisar (i undantag för några).
Skulle en utomståend observera min klass en dag skulle den nog bli ganska brydd.
Men våran vardag består av massa närkonkta.
Det kan yttra sig på många olika sätt: massa kramar, små kiv, man rör vid varandra när man går förbi nån osv. Kanske låter konstig, men det är egentligen inte det.
Vi hade träffats en dag, när vi skulle lägga oss på bänken och massera varandra. Vi ha alltså från dag 2 blivit bräglade så. Jag har nog aldrig tidigar släpp folk så nära inpå mig på så kort tid. Det är med skräck blandad förtjusning jag upplever detta. Har aldrig nångonsin blottat mig så mycket för någon, förutom mina närmaste vänner. Det är en helt ny erfarenhet för mig... Jag har verkligen varit mig själv hela tiden. och dom tycker verkligen om mig för den jag är.
Jag har tidigar funkat så att, jag är VÄLDIGT tillbaka dragen i början och observerar innan jag tar kontakt med människor i nya sammanhang. Var väl lite så nu oxå, men inte alls på samma sätt. Här tvingas man komma varandra nära varesig man vill eller inte. En erfarenhet jag önskar alla fick uppleva.
Jag kan redan nu förbereda er på att jag kommer vara en annan person efter mitt år här.

oj det här drog iväg till något helt annat än vad jag hade tänkt skriv om från början.
Blev väldigt flummigt, men det är svårt att beskriva.

Nu ska jag gå och kurera mig, så att förkylningen blir kortvarig :)