hundramil

Idag kännde jag mig som en student på riktigt för första gången. Det är inte det att jag inte känt så förut. Men den här gången kändes det mer som det är på riktigt.
Jag har tillbringat hela kvällen på stadsbiblioteket. Och jag smält liksom in. Jag med mina böcker, vatten flaska och fruktpåse :) (hade lite godis oxå). Jag har pluggat förut oxå, men den här gången började saker verkligen fastna och bita föll på plats.
Fortsätter jag så här klarar jag nog tentan... jaja jag vet, men jag har faktiskt tvivlat!
För en gångs skulle tyckte jag faktiskt att det var roligt att plugga. Fast jag ska erkänna att det fanns vissa koncentrations svårigheter. Fast å andra sidan så gör det det för det mesta när jag är inblandad.

Sen när jag gick hem i mörkret (bortsett från gatubelysningen) så kände jag mig faktiskt hemma. Jag bor här nu... Jag kan inte komma ifrån det. Så varför inte göra det bästa av situationen. Tänker jag efter så trivs jag ju väldigt bra: bor bra med trevliga människor, går i en underbar klass, går en väldigt rolig utbildning (omän väldig tuff), har hittat ett fantastiskt lag att spela med...så vad är egentligen haken?
Det är inte så svårt att räkna ut...vänner och familj!!!! Men jag ska försöka gilla läget nu :D

Men däremot så vill jag uppmana mina vänner att boka biljett, och komma och uppleva denna härliga stad (bortsätt från trafiken) med mig! Jag känner mig halv utan er (ni vet vilka ni är)

En sista uppmaning, snodd från min kära vän M! Det är höst, drick te, tänd ljus och mys!