Djupt
Igår var en riktigt hemsk dag. Eller egentligen var dagen inte så jobbig. Shoppade en del faktiskt, men förvärrade mina skavsår på cupen!
Men sen kom kvällen. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag hade sån överskotts energi det bara kröp i kroppen på mig. Jag var ute och gick i 2 omgångar totalt 3 timmar. Jag bara gick och gick utan att ha någonstans att ta vägen. Jag gick förbi massa uteserveringar, där folk pratar och skrattar. Men jag har ingen jag kan gå ut och äta med, lr någon att gå hem till. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Jag gick förbi centralen, det var så nära att jag gick och köpte en biljett hem lr till Stockholm. Det har gått en månad nu sen jag flyttade hit... en hel månad utan mina vänner.
Jag hade faktiskt tänkt åka hem i helgen, men stannade av en anledning... till vilken nytta då?!?!
Jag förstår mig inte på folk, vad är dom så rädd för! Nästan alla säger att det är så roligt att träffa nytt folk, och lära känna ny människor. Men när det väl kommer till kritan är många väldigt tillbakadragen och håller sig till sitt. Sen vill man ju inte umgås med folk för att dom tycker synd om en. Man vill jag att dom ska umgås med en för att dom verkligen vill. Jag är faktiskt hellre själv än umgås med såna människor. Sen kan man ju umgås med folk en kortare period. För att man blivit sammanfösta på ett lr annat sätt. Och tycka det är helt okej just då. Du kanske aldrig ens skulle ha sett den här personen annars. Men det kommer aldrig att bli samma sak, som med dom kompisar du verkligen valt. För varje dag som går inser jag vilka underbara kompisar jag har. Och hur mycket ni betyder för mig. Saknar er verkligen!!!
Jo förresten jag har klippt och färgat håret idag!
och ikväll ska jag träna, så då stiger förhoppningsvis humöret!
Men sen kom kvällen. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag hade sån överskotts energi det bara kröp i kroppen på mig. Jag var ute och gick i 2 omgångar totalt 3 timmar. Jag bara gick och gick utan att ha någonstans att ta vägen. Jag gick förbi massa uteserveringar, där folk pratar och skrattar. Men jag har ingen jag kan gå ut och äta med, lr någon att gå hem till. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Jag gick förbi centralen, det var så nära att jag gick och köpte en biljett hem lr till Stockholm. Det har gått en månad nu sen jag flyttade hit... en hel månad utan mina vänner.
Jag hade faktiskt tänkt åka hem i helgen, men stannade av en anledning... till vilken nytta då?!?!
Jag förstår mig inte på folk, vad är dom så rädd för! Nästan alla säger att det är så roligt att träffa nytt folk, och lära känna ny människor. Men när det väl kommer till kritan är många väldigt tillbakadragen och håller sig till sitt. Sen vill man ju inte umgås med folk för att dom tycker synd om en. Man vill jag att dom ska umgås med en för att dom verkligen vill. Jag är faktiskt hellre själv än umgås med såna människor. Sen kan man ju umgås med folk en kortare period. För att man blivit sammanfösta på ett lr annat sätt. Och tycka det är helt okej just då. Du kanske aldrig ens skulle ha sett den här personen annars. Men det kommer aldrig att bli samma sak, som med dom kompisar du verkligen valt. För varje dag som går inser jag vilka underbara kompisar jag har. Och hur mycket ni betyder för mig. Saknar er verkligen!!!
Jo förresten jag har klippt och färgat håret idag!
och ikväll ska jag träna, så då stiger förhoppningsvis humöret!
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Tänk om man nån gång hade sån överskottsenergi.Jag tänker på att du känner dig så ensam,hur är det med dina kurskamrater finns det inte några där som också är ensamma så att ni kan slå er samman. Man säger ju att ensam är stark men man kan ju för den skull behöva någon att gå ut tillsammans med ibland. Det blir nog bättre när du varit där nere lite längre.Kramar från mig till dig
Trackback