hundramil

Ibland får man en sån här känsla av hur obetydlig man är. Jag är här nere, och alla andras liv bara fortsätter precis som vanligt. Alla har sina liv, som rullar på som vanligt... Man trodde att man hade en så stor betydelse i vissas liv. Men jag har faktiskt blivit riktigt förvånad hur lite folk bryr sig.
Jag menar inte att världen ska stanna upp pga mig. Jag vet nog egentligen inte alls vad jag menar.
Jag är nog lite besviken oxå. När jag flyttade in här, sa T att inte en enda av hans kompisar hade åkt ner för att hälsa på honom. Jag sa lite självsäkert, att det kommer mina kompisar att göra.
Jag ska inte vara kvar här så länge till, och inte en enda av mina kompisar har varit ner. Nu är det nästan försent, har ju massa skola nu. Min familj har varit iaf här och det uppskattas verkligen.
Jag tycker det är jätte skönt att skolan snart är slut, för jag vill verkligen härifrån nu. Men samtidigt vet jag inte vad jag vill till. Har varit så säkra på vissa saker och vissa människor, men nu vet jag inte alls vart dom står.
Är det jag som förändrats så mycket???
Blev väldigt invecklat här.... men jag är så vilsen just nu, så jag vet knappt vad jag tänker. Är nog därför det går så bra att spela fotboll nu. Det är det enda jag är säker på.

Usch jag hade tänkt skriva en positiv blogg idag! kommer snart hoppas jag....

Hade en grymt kul träning idag. Skadan känns nästan inte alls nu. Och imorgon är det serie premiär :D
Så förhoppningsvis plir det positivt imorgon. Mår alltid bra när jag har fått tränat eller spelat