hundramil

Idag har det inte varit nån vanlig dag.
Jag har pluggat några timmat med A på biblioteket och ätit falafel... det är det enda som varit som det brukar. Och vi fick riktigt mycket gjort.
Jag har inte suttit vid dator nånting (nästan). Jag har tittat massa på tv...det brukar inte jag göra.
Jag har nästan inte rört mobilen (vet att ni inte tror mig nu, men det är sant). Man skulle kunna tror att jag är sjuk. Känns faktiskt så... det är extremt varmt här, fast jag har fönstret öppet.

Jag följde T:s råd igår och gick på en fest hos en klasskompis. Han sa att jag har ju pluggat varje kväll,  och att jag måste göra nått annat ibland oxå. Och jag är glad att jag gjorde det. Kul att träffa lite nytt folk. Men jag gick inte ut.... jag skulle ju upp och plugga idag. Jag ska ju bara göra det här ett år, då kan man ju göra det ordentligt :)

Men nått konstigt har hänt. Jag har ingen lust att spela fotboll (jag är nog sjuk). Har funderat på att köpa ett gymkort och skita i fotbollen nästa år :S (troligt att jag klarar det)  
Tror att jag måste ut och träna, så jag blir mig själv igen. Ska nog masa mig iväg på fotbollsträningen på tisdag iaf.

Ska försöka sova nu! Imorgon är det biblioteket som gäller igen!!!! yippi

3 dagar i skolan har tagit knäcken på mig...
Jag är helt färdig. Har nyss vaknat faktiskt, tog mig en powernap! Välbehövligt kan jag lova.
Har varit en bra skol vecka. Roligt som alltid och lika jobbigt som alltid.

Alla vet ju vid det här laget att jag pluggar massage. Och har man aldrig gjort det själv, så har man ingen aning om vad det innebär. Det är jätte roligt , men samtidigt extremt jobbigt.
Det rör om mycket i kroppen både fysiskt och psykiskt.
En positiv följd är att eftersom vi tar på varandra. Så kommer vi varandra nära på ett helt annat sätt, än man gör med andra kompisar (i undantag för några).
Skulle en utomståend observera min klass en dag skulle den nog bli ganska brydd.
Men våran vardag består av massa närkonkta.
Det kan yttra sig på många olika sätt: massa kramar, små kiv, man rör vid varandra när man går förbi nån osv. Kanske låter konstig, men det är egentligen inte det.
Vi hade träffats en dag, när vi skulle lägga oss på bänken och massera varandra. Vi ha alltså från dag 2 blivit bräglade så. Jag har nog aldrig tidigar släpp folk så nära inpå mig på så kort tid. Det är med skräck blandad förtjusning jag upplever detta. Har aldrig nångonsin blottat mig så mycket för någon, förutom mina närmaste vänner. Det är en helt ny erfarenhet för mig... Jag har verkligen varit mig själv hela tiden. och dom tycker verkligen om mig för den jag är.
Jag har tidigar funkat så att, jag är VÄLDIGT tillbaka dragen i början och observerar innan jag tar kontakt med människor i nya sammanhang. Var väl lite så nu oxå, men inte alls på samma sätt. Här tvingas man komma varandra nära varesig man vill eller inte. En erfarenhet jag önskar alla fick uppleva.
Jag kan redan nu förbereda er på att jag kommer vara en annan person efter mitt år här.

oj det här drog iväg till något helt annat än vad jag hade tänkt skriv om från början.
Blev väldigt flummigt, men det är svårt att beskriva.

Nu ska jag gå och kurera mig, så att förkylningen blir kortvarig :)

Idag kännde jag mig som en student på riktigt för första gången. Det är inte det att jag inte känt så förut. Men den här gången kändes det mer som det är på riktigt.
Jag har tillbringat hela kvällen på stadsbiblioteket. Och jag smält liksom in. Jag med mina böcker, vatten flaska och fruktpåse :) (hade lite godis oxå). Jag har pluggat förut oxå, men den här gången började saker verkligen fastna och bita föll på plats.
Fortsätter jag så här klarar jag nog tentan... jaja jag vet, men jag har faktiskt tvivlat!
För en gångs skulle tyckte jag faktiskt att det var roligt att plugga. Fast jag ska erkänna att det fanns vissa koncentrations svårigheter. Fast å andra sidan så gör det det för det mesta när jag är inblandad.

Sen när jag gick hem i mörkret (bortsett från gatubelysningen) så kände jag mig faktiskt hemma. Jag bor här nu... Jag kan inte komma ifrån det. Så varför inte göra det bästa av situationen. Tänker jag efter så trivs jag ju väldigt bra: bor bra med trevliga människor, går i en underbar klass, går en väldigt rolig utbildning (omän väldig tuff), har hittat ett fantastiskt lag att spela med...så vad är egentligen haken?
Det är inte så svårt att räkna ut...vänner och familj!!!! Men jag ska försöka gilla läget nu :D

Men däremot så vill jag uppmana mina vänner att boka biljett, och komma och uppleva denna härliga stad (bortsätt från trafiken) med mig! Jag känner mig halv utan er (ni vet vilka ni är)

En sista uppmaning, snodd från min kära vän M! Det är höst, drick te, tänd ljus och mys!